för vad vore jag...
Man kan inte bli så mycket annat än berörd när man får reda på vem en av Kents finaste låtar är tillägnad till. Åh. Dör nu lite mer inombords och jag vill nästan sitta i ett hörn och gråta för att det är helt sjukt sorgligt men för det mesta så jäkla fint. Så jäkla fint.
true words
"Det spelar ingen roll hur slät och fin ytan är, för det är ändå sprickorna i fasaden som är det intressanta i en människa" - Martina Haag
I don't mind spending everyday, out on your corner in the pouring rain
Tap on my door, knock on my window
I want to make you feel beautiful
I know I tend to get so insecure
It doesn't matter anymore
It's not always rainbows and butterflies
It's compromises that moves us along
My heart is full and my door is always open
You can come anytime you want
hej
Jag bjuder inte på mycket här inte. Delar inte med mig av något, för jag vet inte vart jag vill dra gränsen. Ibland känns det för privat för att låta andra läsa. Men ändå är det om något jag vill att man ska tänka på. För jag själv ogillar ytliga bloggar, läser gärna hellre sådana med långa texter om allt. Om livet och om vad mormors nybakta bullar betyder för en. Nej men ni vet, personligt. Jag ska väl göra ett försök till att skriva något mer personligt men inte allt för privat antar jag. Och den här texten tänker jag inte läsa igenom för då kommer jag radera allt och så blir det inget nytt inlägg. Så jag säger...
Oktober, röda löv, filmer, varmt te och choklad. London.
Oktober, röda löv, filmer, varmt te och choklad. London.
take my hand, take my whole life too
Skyll dig själv för folk vill gärna lära känna dig
Brakfrukost x2, en fet Elle tidning och lite eller mycket, ännu mer chill på det. Har världens bästa vänner. Prioritera rätt och lägg inte tid på någon som inte lägger tid på dig. Med det lilla sagt så säger jag fortsatt trevlig Söndag. Imorgon vaknar vi upp med valresultat, mattemåndag och ny vecka. Men det är imorgon det. Hej!
Och vad händer den dagen det faktiskt sker?
Tänkte uppmärksamma om en sak som jag personligen tycker är bra för alla tjejer i tonåren och uppåt. Jag har skrivit ett inlägg på bloggen 530 742 skäl* som drivs utan sidan tjejjouren.se. Varje månad så har bloggen ett speciellt tema och vem som helst, som är tjej vill säga, kan skriva ett inlägg om det aktuella temat. I september månad skrivs det om Vardagsrädslor, och här hittar ni mitt inlägg!
Give a little try and find a little answer
Redan som liten fick man se det. Mest på film. På det tecknade Disney filmerna. När prinsen fick sin prinsessa, eller när odjuret fick sin skönhet, eller när Luffsen fick sin Lady. Och hur kunde vi någonsin ana då att det inte var en som en bal på slottet? För verkligheten är aldrig den samma, även fast man som liten trodde att filmen var verkligheten. När började man inse att så var inte fallet? När började man tänka för mycket? Och när började man inse hur svårt allting är?
It wasn't just a 'thing' in the word 'something'
Take a minute of your time and let your thoughts go back years ago. To all the lives that could’ve live and all the teardrops that grew so big. Hearts stopped beat in all of us, some for just a second, and some forever. It was one big place, one big change, one big silence.
We saw it, we read about it, we heard it.
But all I could hear was one big silence.
Nine eleven.
Jag ska ge dom något som hjälper, mot en ond och giftig värld
Det jag vill ha kan inte köpas, inte stjälas, få till låns. Det jag vill ha kan inte ägas, det är så mycket större än så. Jag kastar pappersplan från höghus mot en gnista gömd i snön. Jag måste tro att det kan hända, jag måste drömma min egen dröm.
Jag tror jag vet vad allt går ut på, jag tror jag äntligen förstår. Att det finns ingen magisk genväg, ingen rök och inga spår. Och det finns ingen enkel lösning, inget svart och vitt, bara grått. Man får ta det man blivit given och säga "Jag älskar det jag fått". Du och jag ska aldrig dö. Nej du och jag ska aldrig dö.
Onsdag
Träningsverk till både höger och vänster. Men vad gör det, jag lever ju i varje fall. Strax är det lunchtime och magen tackar inte nej till lite fisk i magen. Ikväll börjar dansen och jag längtaaar, jag hoppas på en riktigt rolig timme! Men först ett antal timmar matte. Inte kul.
Sometimes you really piss me off, but hey, we're suppose to be together
Back to reality
Nu kör vi igen. Sajbe is back och laddar om för en tacosmiddag i min ensamhet, i och för sig sjunger Passion Pit för mig men mina armar fryser och det skulle ju vara mysigt om någon värmde dom. Here we go, höst och vinter, nytt år om inte så många månader, regn och kyla. Mucho besitos, och att leva i nuet har jag aldrig varit speciellt bra på!
