sajbe

Igår jobbade jag min sista dag på jobbet där jag aldrig har känt "fan vad trist" inför något arbetspass. Igår var det ett avslut på något jag älskar att göra. 

 

"Man ska ju passa på medans man är ung" säger många, och det är väl precis det jag ska göra. Jag ska passa på att testa nya saker som lockar här i livet. Magkänslan styr och just nu är jag påväg ifrån denna plats, där jag har bott i alla mina år som den lilla människa jag är. Jag ska passa på att bara leva utan krav och måsten, jag ska göra det som känns rätt och sådant jag kan göra helhjärtat. Jag ska bara leva. 

 

Sen jag tog studenten så har jag kännt mig otroligt fri. Att inte ha uppsatser, projektarbeten och prov att tänka på har varit en stor lättnad och befrielse. Sedan Augusti har jag läst och hört om hur före detta klass- och skolkompisar kämpar med högskola och tentaångest, vilket har fått mig att känna vilket sjukt jävla rätt val jag gjorde som inte valde att plugga vidare. För det är absolut det sista jag vill göra för tillfället och jag är inte avundsjuk på er.

 

Istället så ska jag den 13e April, med en av mina bästa vänner, sätta mig med en enkelbiljett på ett flygplan som kommer ta oss två timmar bort. Vi ska "som många andra" flytta till London.

 

Varför då? Vi vill

Vad ska ni göra där? Det vi känner för

Hur länge blir ni borta? Så länge vi vill