sajbe

Man kan inte bli så mycket annat än berörd när man får reda på vem en av Kents finaste låtar är tillägnad till. Åh. Dör nu lite mer inombords och jag vill nästan sitta i ett hörn och gråta för att det är helt sjukt sorgligt men för det mesta så jäkla fint. Så jäkla fint.

"Det spelar ingen roll hur slät och fin ytan är, för det är ändå sprickorna i fasaden som är det intressanta i en människa" - Martina Haag

Tap on my door, knock on my window
I want to make you feel beautiful
I know I tend to get so insecure
It doesn't matter anymore

It's not always rainbows and butterflies
It's compromises that moves us along
My heart is full and my door is always open
You can come anytime you want

Jag bjuder inte på mycket här inte. Delar inte med mig av något, för jag vet inte vart jag vill dra gränsen. Ibland känns det för privat för att låta andra läsa. Men ändå är det om något jag vill att man ska tänka på. För jag själv ogillar ytliga bloggar, läser gärna hellre sådana med långa texter om allt. Om livet och om vad mormors nybakta bullar betyder för en. Nej men ni vet, personligt. Jag ska väl göra ett försök till att skriva något mer personligt men inte allt för privat antar jag. Och den här texten tänker jag inte läsa igenom för då kommer jag radera allt och så blir det inget nytt inlägg. Så jag säger...

Oktober, röda löv, filmer, varmt te och choklad. London.