sajbe

Idag lyssnade jag för ovanlighetens skull på radion. P4 var det som sändes ut i högtalarna och UR's program Barnaministeriet tog vid. Idag handlade det om en pojke som hette Gabriel. Han blev bara 13 år. Han dog i vintras, de hade hittat han långt ner i ett schakt vid Slussen i Stockholm. Hans syster var med i programmet och pratade. Hon beskrev hur han såg ut när han låg där på dödsbädden. "Han såg ut som en porslinsdocka. Jag trodde dom bara skojade med mig, det där var ju inte Gabriel. Han såg inte ut sådär. Men det var ju han, dom skojade inte.." Hon berättade hur det kändes att förlora sin bror. Programmet avslutades med att hon berättade hur hon gick vidare i livet, hon berättade om att hon inte kunde lyssna på vissa låtar längre. Speciellt två stycken, gjorda av världens bästa band. Låtarna påminde henne för mycket och gjorde henne ledsen.
En av dem låtarna är en av mina absoluta favoritlåtar.

"Jag är livrädd för att leva, men dödsrädd för att dö."